I've Got You Under My Skin

Frank Sinatra

  • Francis Albert "Frank" Sinatra, född 12 december 1915 i Hoboken i New Jersey, död 14 maj 1998 på Cedars-Sinai Medical Center i West Hollywood i Los Angeles i Kalifornien, var en amerikansk sångare som anses vara en av de främsta genom tiderna. Många kritiker placerar honom tillsammans med Elvis Presley, Bob Dylan och The Beatles som de viktigaste influenserna inom populärmusiken under 1900-talet. Sinatra hade även en framgångsrik andrakarriär som filmskådespelare, vilken bland annat resulterade i en Oscar-statyett för bästa manliga biroll.

    Biografi

    Barndom och uppväxt

    Frank Sinatra föddes i Hoboken i New Jersey (en förstad till New York) den 12 december 1915. Hoboken ligger på västra sidan av Hudsonfloden och under sin uppväxt kunde Frank blicka tvärs över denna flod mot Manhattan, drömmarnas och de framgångsrikas hägrande plats. Själv växte han upp i en italiensk-amerikansk familj i enkla arbetarkvarter. Fadern Antonio Martin Sinatra föddes 1894 i Lercara Friddi på Sicilien och kom 1895 till USA med sina föräldrar. Som vuxen arbetade han som brandchef för en liten brandstation. Modern Natalie Della Gavarante härstammade från Ligurien. Frank, som var parets enda barn, bestämde sig tidigt för att bli sångare, bl.a. efter att ha hört Bing Crosby på radio. Frank började sjunga på små klubbar i New Jersey och drog så småningom till sig bandledaren Harry James uppmärksamhet.

    Solokarriär

    År 1940 gick Frank med i Tommy Dorseys orkester, där han blev en erkänd och berömd sångare. Sinatra var en magnet för tonårstjejer, vilket visade att det fanns en ny publikgrupp för populärmusik.

    Några år senare påbörjade Sinatra sin solokarriär och skrev kontrakt med Columbia. Han blev ganska framgångsrik; särskilt under strejken i musikbranschen, då sångarna fortfarande kunde arbeta eftersom de inte var medlemmar i fackförbundet som strejkade.

    Sinatras sångarkarriär avtog under det sena 1940-talet och det tidiga 1950-talet. Han hade börjat medverka i filmer under 1940-talet, oftast mediokra musikaler. 1953 slog han igenom som dramaskådespelare i filmen Härifrån till evigheten, som han vann en Oscar för bästa manliga biroll. Rollen och prestationen i den filmen blev legendariska som nyckelögonblicket i Sinatras comeback.

    Följande år spelade Sinatra en tokig lönnmördare vars mål var att mörda presidenten i thrillern Attentatorn. Kritikerna ansåg att Sinatra gjorde en av de bästa psykopatporträtten någonsin. Detta följdes av en Oscar-nominering för filmen Mannen med den gyllene armen, där han spelade en narkotikamissbrukande musiker.

    Efter filmen Härifrån till evigheten började Sinatras sångkarriär gå bättre. Under 1950-talet skrev han kontrakt med Capitol Records, där han arbetade med några av de bästa arrangörerna, som Nelson Riddle, Gordon Jenkins och Billy May. I början av 1960-talet var Sinatra stor nog att starta sitt eget skivbolag, Reprise Records. Hans position inom bolaget gjorde att han fick sitt välkända smeknamn The Chairman of the Board.

    Las Vegas

    På 1950 -och 1960-talet var Sinatra en populär attraktion i Las Vegas. Han var vän med många kända underhållare som Dean Martin, Sammy Davis Jr, Peter Lawford, Joey Bishop med vilka Sinatra bildade gruppen Rat Pack. Shirley MacLaine brukar också inkluderas i gruppen.

    Sinatra spelade en stor roll i desegregeringen av Nevadas hotell och kasinon; Rat Pack vägrade nämligen att uppträda på ställen som vägrade servera afroamerikanen Sammy Davis Jr. När filmen Storslam i Las Vegas släpptes 1960 drog Rat Pack till sig mycket medieuppmärksamhet och många hotell och kasinon ville mycket gärna ha Rat Pack, vilket ledde till att många övergav sina segregeringspolicyer.

    Sinatra var en nära vän till Kennedyfamiljen och var en stark förespråkare för president John F. Kennedy. Många år senare har Sinatras dotter Tina sagt att fadern och maffiafiguren Sam Giancana hjälpte Kennedy att vinna primärvalet 1960 genom att leverera fackets röster.

    Humör

    Sinatra kunde vara enormt generös och snäll, men hade alltid ett hett temperament. En gång slet han bort en väggtelefon från Sands Hotel, krossade några fönster och tände eld på en del av kontoret. Några småbråk fick mycket medieuppmärksamhet och 1957 blev han förolämpad av komikern Don Rickles, men Sinatra började efter en stunds tystnad skratta. Sinatra var känd för sina humörsvängningar; han kastade en gång varmt kaffe på kasinodirektören Carl Cohen, som svarade med att slå ut Sinatras framtänder.

    Sinatra fortsatte att göra bra filmer och 1962 kom klassikern Hjärntvättad ut och ett år senare kom andra världskrigsfilmen Von Ryans express.

    Comebackerna

    På 1970-talet drog sig Sinatra tillbaka för att sedan göra flera comebacker. Han spelade in färre låtar, men fortsatte att uppträda i Las Vegas och runt om i världen.

    1981 fick Sinatra tillbaka sin kasinolicens efter några förhör. Journalisten Pete Hamill skrev i sin bok Why Sinatra Matters att Sinatra var "den mest undersökta amerikanska stjärnan sedan John Wilkes Booth".

    Sinatra själv har sagt "Visst kände jag några av de där killarna. Jag tillbringade mycket tid på krogar. Och krogar drivs inte av det kristna brödraskapet. Det var mycket folk där, som skapades av förbudstiden, och de drev ganska bra krogar. Jag var ung. Jag arbetade på ställena som var öppna. De betalade dig och checkarna hade täckning. Jag mötte inga Nobelpristagare där. Men om Franciskus av Assisi varit en krogsångare, skulle han träffat samma människor."

    Sinatras sångkarriär fortsatte under 1990-talet, mest anmärkningsvärt är hans album Duets, där han sjöng med stjärnor som U2:s Bono. Han fortsatte att uppträda live till februari 1995, men var tvungen att använda en teleprompter för sångtexterna på grund av det dåliga minnet.

    Många spekulanter tror att karaktären Johnny Fontane i Mario Puzos Gudfadern är baserad på Sinatra.

    Familj

    Sinatra gifte sig med barndomskärleken Nancy Barbato den 4 februari 1939. De fick tre barn tillsammans: Nancy Sinatra (f. 8 juni 1940), Frank Sinatra jr. (f. 10 januari 1944) och Christine "Tina" Sinatra (f. 20 juni 1948). Frank var en bra förälder, även om han var otrogen mot sin fru, vilket ledde till att de separerade 1950. Frank tog, mot Nancys vilja, ut skilsmässa den 29 oktober 1951. Nancy har senare berättat att Frank fortfarande var mycket förtjust i hennes mat och brukade skicka någon för att hämta några av hennes specialiteter långt efter äktenskapets slut.

    Endast 10 dagar efter att skilsmässan med Nancy var färdig gifte sig Sinatra med Ava Gardner den 7 november 1951. De separerade 1953 men fortsatte att vara gifta till 1957. Hon anses ha varit Franks riktigt stora kärlek.

    Den 8 december 1963 blev Frank Sinatra jr. kidnappad. Sinatra betalade lösesumman på 240 000 dollar (även om han erbjöd dem 1 miljon dollar, ett erbjudande de avslog). Sinatra Jr släpptes efter två dagar och man grep kidnapparna senare.

    År 1966 gifte sig Sinatra med den 30 år yngre skådespelerskan Mia Farrow; ett äktenskap som varade i två år.

    Den 11 juli 1976 gifte han sig för sista gången i sitt liv, nu med Barbara Blakeley Marx. Hennes relation med Sinatras barn var stormig. Hon brydde sig till exempel inte om att ringa dem när Sinatra låg på sin dödsbädd.

    Frank Sinatra avled i sviterna av en hjärtinfarkt den 14 maj 1998 vid 82 års ålder på Cedars-Sinai Medical Center i West Hollywood, Los Angeles. Hans sista ord ska ha varit "I'm losing" (jag förlorar). Han begravdes i sin älskade ökenstad Palm Springs i södra Kalifornien den 20 maj samma år. På Sinatras gravsten var det inristat, "The Best Is Yet To Come".

    Betydelse

    Sinatra lämnade efter sig en oerhörd musikskatt; från hans första spelningar med Harry James orkester 1939 till sitt sista album Duets II 1994.

    De mest kända verken är:

    • Albumet Great American Songbook med låtar som Night and Day, I've Got You Under My Skin och Fly Me to the Moon
    • Samlingsalbumet My Way: The Best Of Frank Sinatra med många av hans absoluta bästa låtar
    • Signaturmelodin Love and Marriage
    • It Was a Very Good Year och Summer Wind
    • That's Life, My Way och New York, New York
    • I've Got You Under My Skin, Strangers In The Night och Love's Been Good To Me
    • Covers på låtar som Yesterday, Something, Moon River,Ol' Man River och Goody Goody

    Tre av hans låtar låg etta på Billboard Hot 100: Learnin' the Blues (1955), Strangers in the Night (1966) och Somethin' Stupid (1967). Han live-inspelade album At the Sands with Count Basie från 1966 är det populäraste och säljer fortfarande i stora upplagor. Sinatra vann 10 st Grammy Awards under sin karriär och hade förmodligen vunnit ännu fler om priset hade existerat innan 1958.

    Diskografi

    Frank Sinatras album:

    • The Voice Of Frank Sinatra (Columbia, släppt 1946)
    • Songs By Sinatra (Columbia, 1947)
    • Frankly Sentimental (Columbia, 1949)
    • Dedicated To You (Columbia, 1950)
    • Sing And Dance With Frank Sinatra (Columbia, 1950)
    • Songs For Young Lovers (Capitol, 1954)
    • Swing Easy (Capitol, 1954)
    • In the Wee Small Hours (Capitol, 1955)
    • Songs For Swingin' Lovers! (Capitol, 1956)
    • Close To You (Capitol, 1957)
    • A Swingin’ Affair (Capitol, 1957)
    • Where Are You? (Capitol, 1957)
    • A Jolly Christmas From Frank Sinatra
    • Come Fly With Me (Capitol, 1958)
    • Sinatra Sings For Only The Lonely (Capitol, 1958)
    • Come Dance With Me (Capitol, 1959)
    • No One Cares (Capitol, 1959)
    • Nice’n’Easy (Capitol, 1960)
    • Sinatra’s Swingin’Session (Capitol, 1961)
    • Ring-A-Ding-Ding (Reprise, 1961)
    • Come Swing With Me (Capitol, 1961)
    • Sinatra Swings (Reprise, 1961)
    • I Remember Tommy (Reprise, 1961)
    • Sinatra And Strings (Reprise, 1962)
    • Point Of No Return (Capitol, 1962)
    • Sinatra And Swingin’Brass (Reprise, 1962)
    • Sinatra Sings Great Songs From Great Britain (Reprise, 1962)
    • All Alone (Reprise, 1962)
    • Sinatra-Basie: An Historic Musical First (Reprise, 1963)
    • The Concert Sinatra (Reprise, 1963)
    • Sinatra’s Sinatra (Reprise, 1963)
    • Sinatra Sings...Academy Award Winners (Reprise, 1964)
    • Sinatra-Basie: It Might As Well Be Swing: A Meeting Of Giants (Reprise, 1964)
    • Softly As I Leave You (Reprise, 1964)
    • Sinatra 65: The Singer Today (Reprise, 1965)
    • September of My Years (Reprise, 1965)
    • My Kind Of Broadway (Reprise, 1965)
    • Moonlight Sinatra (Reprise, 1966)
    • Strangers In The Night (Reprise, 1966)
    • At the Sands with Count Basie (Reprise, 1966)
    • That’s Life (Reprise, 1966)
    • Francis Albert Sinatra & Antonio Carlos Jobim (Reprise, 1967
    • The World We Knew (Reprise, 1967)
    • Francis A. & Edward K. (med Duke Ellington, Reprise, 1968)
    • The Sinatra Family Wish You a Merry Christmas (1968)
    • Cycles (Reprise, 1968)
    • My Way (Reprise, 1969)
    • A Man Alone (Reprise, 1969)
    • Watertown (Reprise, 1970)
    • Sinatra & Company (Reprise, 1971)
    • Ol’ Blue Eyes Is Back (Reprise, 1973)
    • Some Nice Things I’ve Missed (Reprise, 1974)
    • The Main Event – Live (Reprise, 1974)
    • Trilogy: Past Present Future (Reprise, 1980)
    • She Shot Me Down (Reprise, 1981)
    • L.A. Is My Lady (QWest/Warner, 1984)
    • Duets (Capitol, 1993)
    • Duets II (Capitol, 1994)
    • My Way: The Best of Frank Sinatra (1997)
    • Fly me to the moon

    Filmografi i urval

    • 1943 – Säg det med musik
    • 1945 – Säg det med sång
    • 1947 – Drömmarnas bro
    • 1946 – Efter regn kommer solsken
    • 1949 – 9 man och en flicka
    • 1949 – New York dansar
    • 1951 – Miljonär för en dag
    • 1953 – Härifrån till evigheten
    • 1954 – Attentatorn
    • 1955 – Pysar och sländor
    • 1955 – Ej som en främling
    • 1955 – Mannen med den gyllene armen
    • 1956 – En skön historia
    • 1957 – Pal Joey
    • 1957 – Joker i leken
    • 1957 – Stolthet och passion
    • 1958 – Insats förlorad
    • 1959 – Nätternas eld
    • 1960 – Ca-Can
    • 1960 – Storslam i Las Vegas
    • 1961 – Djävulen kommer kl 4
    • 1962 – 3 mot alla
    • 1962 – Hjärntvättad
    • 1963 – Dödslistan
    • 1963 – Nytt stt att älska
    • 1964 – 5 äss i leken
    • 1965 – Von Ryans express
    • 1967 – Tony Rome
    • 1968 – Detektiven
    • 1970 – Dirty Dingus Magee
    • 1974 – That's entertainment
    • 1980 – Mannen med ishackan
    • 1984 – Cannonball Run II

    Smakprov

    Referenser

    Noter

    1. ^ Kennedysupport, från "60 minutes"
    2. ^ Hodgson, Godfrey (27 september 1999). ”Judith Campbell Exner Mistress of President John F Kennedy and a Chicago Mafia don” (på Engelska). theguardian.com/. http://www.theguardian.com/news/1999/sep/27/guardianobituaries3. Läst 14 augusti 2014. 
    3. ^ Maffiarelation?, från The Star-Ledger
    4. ^ Biografi, från hotshotdigital.com
    5. ^ Don Rickles, från rotten.com

    Externa länkar

    Licenstexten är tillgänglig under "Creative Commons Attribution/Share Alike Licens". Ytterligare villkor kan tillkomma. Se Creative Commons hemsida för mer detaljer. Orignalförfattare till texten ovan.