Black Night

Deep Purple är ett hårdrocksband som bildades 1968 i Hertford, England, Storbritannien. Gruppen har vid sidan av Black Sabbath och Led Zeppelin räknats som en av de tre stora 70-talsgrupperna inom hårdrocken; dessa grupper lade grunden för stilen, inspirerade av kanske främst Jimi Hendrix och Cream. varav över 17,5 miljoner i USA.

Bandet har varit med om många medlemsbyten och ett åtta år långt uppehåll (1976–1984). Medlemsuppsättningarna mellan 1968 och 1976 är kända som Mark I, II, III och IV. Mark II, som är den kommersiellt mest framgångsfulla uppsättningen, bestod av Ian Gillan (sång), Jon Lord (orgel), Roger Glover (bas), Ian Paice (trummor) och Ritchie Blackmore (gitarr). Mark II var aktiva mellan 1969 och 1973, 1984–1989 och slutligen 1992 till 1993. I originaluppsättningen återfanns Rod Evans (sång) och Nick Simper (bas), mellan 1974 och 1976 var David Coverdale (sång) och Glenn Hughes (bas) med i bandet (Tommy Bolin ersatte Blackmore 1975) och mellan 1989 och 1992 var Joe Lynn Turner sångare i gruppen. Sedan gitarristen Steve Morse 1994 rekryterats till bandet har gruppen varit stadigare. Lord lämnade Deep Purple 2002 och bandet består idag av Gillan, Glover, Morse, Paice och Don Airey (orgel).

Ett särdrag i Deep Purples musik, som skiljer dem från Led Zeppelin eller Black Sabbaths stil och som går igen i senare hårdrock, är influenserna från barockens musik, uttryckt som långa dueller mellan gitarr och orgel. Tydliga exempel på detta hörs i låtarna "Speed King", "Highway Star", "Lazy" och "Burn".

Historik

Bildandet (1967 – 1968)

1967 kontaktade trummisen Chris Curtis, som tidigare spelat med The Searchers, affärsmannen Tony Edwards i hopp om att han skulle kunna vara manager åt det nya bandet Roundabout som han höll på att bilda. Curtis vision var en supergrupp där bandmedlemmarna kom och gick, som en musikalisk rondell (Roundabout). Edwards tyckte att det hela lät som en bra idé och finansierade satsningen tillsammans med John Coletta och Ron Hire.

Bandet började på allvar i mars 1968 i Deeves Hall, ett hus på landet i South Mimms, Hertfordshire.

Tidiga år (1968 – 1970)

I maj 1968 började gruppen spela in sitt debutalbum Shades of Deep Purple i Marble Arch, London. Albumet släpptes sedan i juli och bandet gav ut låten "Hush" som singel.

Sångaren Terry Reid erbjöds av Blackmore en plats i bandet, men tackade nej på grund av kontraktskyldigheter. Bandet hittade senare Ian Gillan som sjöng i Episode Six, ett band som givit ut ett flertal singlar i Storbritannien utan att ha lyckats slå igenom. Gillan hade tidigare, när Deep Purple först bildades, blivit tillfrågad av Simper. Gillan hade dock vid den tidpunkten sagt att han trodde mer på Episode Six.

Genombrott (1970 – 1973)

Kort efter konserten med Royal Philharmonic Orchestra började Deep Purple vad som skulle komma att bli ett hektiskt turnerande och inspelande under de kommande tre åren. Deras första studioalbum under denna period var Deep Purple in Rock, som gavs ut i mitten av 1970. Titeln stöds av albumets Mount Rushmore-inspirerade omslag, och innehöll konsertfavoriter som "Speed King", "Into the Fire" och "Child in Time". Bandet gav också ut singeln "Black Night", som slutligen gav Deep Purple en topp-10 hit i Storbritannien.

I juli 1971 släpptes gruppens femte studioalbum, Fireball. Både titelspåret "Fireball" och "Strange Kind of Woman" gavs ut som singlar. Den sistnämnda gavs aldrig ut på albumet, men spelades in under samma session. "Strange Kind of Woman" nådde plats åtta på den brittiska singellistan.

Bara några veckor efter att Fireball givits ut spelade gruppen redan nya låtar som planerades för nästkommande album. En låt, "Highway Star", spelades under första konserten på Fireballturnén. Låten skrevs i turnébussen på väg till en spelning i Portsmouth efter en journalist frågat: "Hur skriver ni era låtar?" Tre månader senare, i december 1971, åkte bandet till Schweiz för att påbörja inspelningarna av Machine Head. Albumet skulle ha spelats in på ett kasino i Montreux, men kasinot brann ner under en konsert med Frank Zappa. Albumet spelades då istället in på ett närliggande hotell. Denna incident inspirerade gruppen att skriva låten "Smoke on the Water", som blev den sista låten som skrevs för skivan. När albumet spelades in hade gruppen endast funnits i tre och ett halvt år, ändå var det gruppens sjätte studioalbum.

Machine Head kom att bli ett av bandets mest kända album; det nådde plats 1 på den brittiska singellistan, plats 7 i USA och innehåller flera av Deep Purples mest kända låtar, såsom "Highway Star", "Space Truckin'", "Lazy" och "Smoke on the Water".

Nya bandmedlemmar, succéer och problem (1973 – 1976)

Gillan sade i en intervju 1984 att bandet blev pressat av managementbolag att snabbt bli klara med Who Do We Think We Are och att därefter turnerna, trots att gruppen behövde ta en paus.

Basisten och sångaren Glenn Hughes rekryterades från bandet Trapeze. Enligt Ian Paice, hade Glover berättade för honom och Lord några månader innan hans officiella avgång att han ville lämna bandet, så de hade redan börjat gå Trapezes konserter. Efter att ha värvat Hughes övervägde de att fortsätta som en kvartett med Hughes som både sångare och basist.

Den nya uppsättningen, Mark III, påbörjade under våren 1974 en turné med konserter i bland annat Madison Square Garden och Nassau Coliseum. Som ett resultat av detta, lämnade han bandet den 21 juni 1975 för att så småningom bilda ett eget band med Ronnie James Dio från Elf, som fick namnet Rainbow.

Blackmore gjorde sin sista konsert 7 april 1975 och ersattes senare av den amerikanske gitarristen Tommy Bolin. Innan Bolin värvades, övervägde gruppen att ta Clem Clempson (Colosseum, Humble Pie), Zal Cleminson (The Sensational Alex Harvey Band), Mick Ronson (David Bowie & The Spiders From Mars) eller Rory Gallagher som gitarrist.

Det finns åtminstone två versioner om hur rekryteringen av Bolin gick till: Coverdale påstår sig ha varit den som föreslagit Bolin. "Han kom in, tunn som en kratta, hans hår var färgat grönt, gult och blått med fjädrar i. Bredvid honom fanns denna fantastiska Hawaiianska tjej i en virkad klänning utan någonting under. Han kopplade in till fyra 100-watts Marshall-stackar och... jobbet var hans". Men i en intervju som publicerades av Melody Maker i juni 1975 hävdade Bolin själv att han gått på audition efter en rekommendation från Blackmore.

I oktober 1975 gavs gruppens tionde studioalbum ut, Come Taste the Band. Trots blandade recensioner och en medelmåttig försäljning (plats 19 i Storbritannien och plats 43 i USA), återupplivades bandet igen och fick en ny, funkig karaktär till dess hårda rock. Bolins inflytande var avgörande, och med uppmuntran från Hughes och Coverdale, skrev gitarristen mycket av materialet till albumet. Bolin hade dock problem med droger, vilket gjorde att bandets konserter höll en mycket ojämn kvalité.

Uppbrott och soloprojekt (1976 – 1984)

Efter en kort turné i England avslutats i Liverpool 15 mars 1976 bröt gruppen upp. Detta hade de två kvarvarande originalmedlemmarna Jon Lord och Ian Paice beslutat en tid innan sista konserten, men beslutet offentliggjordes först i juli 1976.

Efter gruppens uppbrott fortsatte de flesta av medlemmarna att bilda och spela i andra band såsom Rainbow, Whitesnake, Black Sabbath och Gillan. Det fanns dock ett antal försök att få bandet att återförenas, särskilt med återupplivandet av hårdrocksmarknaden i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. 1980 dök en turnerande version av bandet upp, med Rod Evans som enda medlem som hade någonsin varit med i Deep Purple. Detta slutade så småningom i rättsliga åtgärder från det legitima Deep Purple över obehörig användning av namnet. Evans dömdes att betala ett skadestånd på 672000 dollar för att ha använda bandnamnet utan tillstånd.

Återförening och avhopp (1984 – 1994)

I april 1984 åtta år efter nedläggningen av Deep Purple, tog en fullskalig återförening vid med Mark II-uppsättningen av bandet med Gillan, Lord, Blackmore, Glover och Paice. Den reformerade gruppen tecknade ett globalt avtal med PolyGram, med Mercury Records som gav ut albumen i USA, och Polydor Records i Storbritannien och andra länder. Albumet Perfect Strangers spelades in i Vermont och gavs ut i oktober 1984. Albumet sålde mycket bra (nådde nummer 5 i Storbritannien och nummer 17 i USA Spelningen kallades "Return Of The Knebworth Fayre".

Därefter gav bandet ut The House of Blue Light 1987 som följdes av en världsturné (som dock fick avbrytas då Blackmore brutit ett finger på scenen efter att ha försökt ta emot sin gitarr när han slängt upp den i luften). Ett livealbum, Nobody's Perfect, tagen från flera konserter under denna turné gavs ut 1988. I Storbritannien gavs en nyinspelad version av "Hush" ut för att fira bandets 20-årsjubileum. 1989 fick Gillan sparken då hans relation med Blackmore återigen surnat och deras musikaliska skillnader hade avvikit för långt. Först hade bandet avsett att rekrytera Survivors frontman Jimi Jamison som Gillans ersättare, men detta gick aldrig i lås på grund av komplikationer med Jamison skivbolag. fick den före detta Rainbow-sångaren Joe Lynn Turner jobbet. Denna uppsättning, Mark V, spelade bara in ett album, Slaves and Masters (1990) och turnerade därefter. Albumet uppnådde inga större framgångar och nådde bara plats 87 i USA, gruppens sämsta notering sedan 1970 då Deep Purple in Rock gavs ut.

När man turnerat klart med Slaves & Masters tvingades Turner att lämna bandet då Lord, Paice, Glover och även skivbolaget ville ha Ian Gillan tillbaka till gruppens 25-årsjubileum. Blackmore gav efter och fick 250 000 dollar på sitt bankkonto

Återtåg med Steve Morse och längre turnéer (1994 – idag)

Morses ankomst återupplivade bandet kreativt, och 1996 gavs ett nytt album med titeln Purpendicular ut, som uppvisade en mängd olika musikstilar, även om det aldrig gjorde någon större succé i USA. Därefter släppte den nya Mark VII-gruppen livealbumet Live at The Olympia '96. Med en uppfräschad låtlista att turnera med, hade Deep Purple flera framgångsrika turnéer under resterande del av 1990-talet och gav ut det lite hårdare albumet Abandon 1998. 1999, återskapade Lord, med hjälp av ett holländsk fan, som också var en musikforskare och kompositör, Marco de Goeij, Concerto for Group and Orchestra, då det ursprungliga partituret tappats bort. Det framfördes återigen på Royal Albert Hall i september 1999, denna gång med London Symphony Orchestra under ledning av Paul Mann. Konserten innehöll också låtar från varje medlems solokarriär, samt ett kort set av Deep Purple, och konserten gavs ut 2000 Live at the Royal Albert Hall.

De kommande åren turnerade Deep Purple flitigt ända till år 2002 då Jon Lord meddelade att han lämnat gruppen för att påbörja egna projekt (mestadels orkesterarbeten). Lord överlämnade sin Hammondorgel till sin ersättare, veteranen Don Airey (Rainbow, Ozzy Osbourne, Black Sabbath, Whitesnake), som tidigare vikarierat i Deep Purple när Lord skadat sitt knä 2001. År 2003 släppte Deep Purple sitt första studioalbum på fem år (Bananas) och började omedelbart att turnera för att promota albumet. EMI Records vägrade att förlänga kontraktet med Deep Purple, möjligen på grund av att Bananas sålt lägre än förväntat. In Concert with the London Symphony Orchestra sålde mer än Bananas.

I februari 2007 bad Gillan fans att inte köpa livealbumet Come Hell or High Water som gavs ut av Sony Music. Detta var en inspelning av bandets framträdande på NEC i Birmingham 1993. Inspelningar av denna konsert har tidigare släppts utan hjälp från Gillan eller övriga medlemmar i bandet, men han sade: "Det var en av de lägsta punkterna i mitt liv – alla våra liv faktiskt".

I början av 2011 sade både David Coverdale och Glenn Hughes till VH1 att de skulle vilja återförenas med Mark III-uppsättningen vid rätt tillfälle, såsom en välgörenhetskonsert.

Efter en flera låtskrivarsessioner i Europa beslutade Deep Purple att göra inspelningar under sommaren 2012, och bandet meddelade att det nya studioalbumet skulle ges ut 2013. I december 2012 avslöjade Roger Glover i en intervju att bandet har avslutat arbetet med 14 låtar för ett nytt studioalbum. 26 april 2013 gavs Deep Purples 19:e studioalbum, Now What?! ut och gav bandet dess bästa listplaceringar i både Storbritannien och USA sedan Slaves and Masters gavs ut, 23 år tidigare.

Medlemmar

• Ian Paice – trummor, slagverk (1968-1976, 1984-idag)
• Roger Glover – basgitarr (1969-1973, 1984-idag)
• Ian Gillan – sång, munspel, slagverk (1969-1973, 1984-1989, 1992-idag)
• Steve Morse – gitarr (1994-idag)
• Don Airey – orgel, keyboard (2002-idag)

• Jon Lord – orgel, keyboard, bakgrundssång (1968-1976, 1984-2002; död 2012)
• Ritchie Blackmore – gitarr (1968-1975, 1984-1993)
• Rod Evans – sång (1968-1969)
• Nick Simper – basgitarr, bakgrundssång (1968-1969)
• Glenn Hughes – basgitarr, sång (1973-1976)
• David Coverdale – sång (1973-1976)
• Tommy Bolin – gitarr, sång, basgitarr (1975-1976; död 1976)
• Joe Lynn Turner – sång (1989-1992)
• Joe Satriani – gitarr (1993-1994)

Diskografi

Studioalbum

• 1968 – Shades of Deep Purple
• 1969 – The Book of Taliesyn
• 1969 – Deep Purple
• 1970 – Deep Purple in Rock
• 1971 – Fireball
• 1972 – Machine Head
• 1973 – Who Do We Think We Are
• 1974 – Burn
• 1974 – Stormbringer
• 1975 – Come Taste the Band
• 1984 – Perfect Strangers
• 1987 – The House of Blue Light
• 1990 – Slaves and Masters
• 1993 – The Battle Rages On
• 1996 – Purpendicular
• 1998 – Abandon
• 2003 – Bananas
• 2005 – Rapture of the Deep
• 2013 – Now What?!

Livealbum

• 1969 – Concerto for Group and Orchestra
• 1972 – Made in Japan
• 1972 – Live in Japan
• 1974 – California Jam
• 1976 – Made in Europe
• 1977 – Last Concert in Japan
• 1980 – Deep Purple in Concert
• 1988 – Nobody's Perfect
• 1993 – Come Hell or High Water
• 2000 – In Concert with the London Symphony Orchestra
• 2011 – Live at Montreux 2011

Samlingsalbum

• 1972 – Purple Passages
• 1975 – 24 Carat Purple
• 1977 – Powerhouse
• 1978 – When We Rock, We Rock, and When We Roll, We Roll
• 1979 – The Mark II Purple Singles
• 1980 – Deepest Purple: The Very Best of Deep Purple
• 1985 – The Anthology
• 1992 – Knocking at Your Back Door: The Best of Deep Purple in the 80's
• 1993 – The Deep Purple Singles A's and B's
• 1998 – Purplexed
• 1998 – 30: Very Best of Deep Purple
• 1998 – Smoke on the Water
• 1999 – Shades 1968-1998
• 2000 – The Very Best of Deep Purple
• 2000 – The 1975 California Rehearsals, volume 1 & 2
• 2002 – Listen, Learn, Read On, October 29
• 2003 – Winning Combinations: Deep Purple and Rainbow
• 2003 – The Best of Deep Purple: Live in Europe
• 2005 – Deep Purple: The Platinum Collection

Källor

1. ^ [a b] Wasler, Robert (1993). Running with the Devil: power, gender, and madness in heavy metal music. Wesleyan University Press. Sid. 10. http://books.google.com/books?id=YKPDF0I5p3kC&pg=PA10&dq=HEAVY+METAL+-++led+zeppelin,+black+sabbath,+deep+purple&hl=en&ei=rDCfTu_fL4iCOvqgkcUJ&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=3&ved=0CD4Q6AEwAg#v=onepage&q=HEAVY%20METAL%20-%20%20led%20zeppelin%2C%20black%20sabbath%2C%20deep%20purple&f=false 
2. ^ Michael Campbell & James Brody (2008). ROCK AND ROLL: AN INTRODUCTION. Sid. 213. http://books.google.com/books?id=RK-JmVbv4OIC&pg=PA213&dq=led+zeppelin,+deep+purple,+black+sabbath+-+heavy+metal&hl=en&ei=btAOTcTHOMKYhQfkzoi3Dg&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CDEQ6AEwAA#v=onepage&q=led%20zeppelin%2C%20deep%20purple%2blues-rock 
3. ^ McWhirter, Ross (1975). Guinness Book of World Records (14). Sterling Pub. Co. Sid. 242. ISBN 978-0-8069-0012-4. http://books.google.com/books?id=Rv26phaJLUAC&q=Deep+Purple+loudest+intitle:Guinness&dq=Deep+Purple+loudest+intitle:Guinness 
4. ^ Jason Ankeny. ”Deep Purple”. Allmusic. http://www.allmusic.com/artist/deep-purple-p4061/biography. Läst 24 december 2011. 
5. ^ "Deep Purple founder who co-wrote classics including Smoke On The Water dies at 71". Daily Mail. Retrieved 25 July 2012
6. ^ "Jon Lord, keyboard player with seminal hard rock act Deep Purple, dies". CNN. Retrieved 25 July 2012
7. ^ "Deep Purple keyboard player Jon Lord dies aged 71". The Telegraph. Retrieved 25 July 2012
8. ^ "Deep Purple's Jon Lord dies at 71". Msnbc. Retrieved 25 July 2012
9. ^ Thompson, Dave (2004). Smoke on the Water: The Deep Purple Story. http://books.google.com/books?id=LzzCw6xs9roC&pg=PA27&dq=Hire-Edwards-Coletta+1967&hl=en&ei=rzM2Tf2nJ8-v4Qar7qz0Cg&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CCkQ6AEwAA#v=onepage&q&f=false. Läst 18 januari 2011 
10. ^ [a b] Thompson, Dave. Chris Curtis Biography Allmusic. Retrieved 12 December 2011
11. ^ Thompson, Dave (2004). "Smoke on the Water: The Deep Purple Story" p.5. ECW Press
12. ^ [a b] Welch, Chris. "The Story of Deep Purple." In Deep Purple: HM Photo Book, copyright 1983, Omnibus Press.
13. ^ Dafydd Rees, Luke Crampton (1999). "Rock stars encyclopedia" p.279. DK Publishing.
14. ^ Frame, Pete (2000). "Pete Frame's Rocking Around Britain" p.54. Music Sales Group, 2000
15. ^ Rock dag för dag : Alla stora rockhändelser från 1954 och framåt, Steve Smith och The Diagram Group, svensk översättning och bearbetning av Leif Wivatt, Forum Förlag 1988 ISBN 91-37-09480-7 s. 121
16. ^ Jerry Bloom (2006). Black Knight: Ritchie Blackmore. Omnibus Press 2008. http://books.google.com/books?id=FcKcrWE8aWgC&pg=PT163&dq=deep+purple+-+ritchie+blackmore+grandmother&hl=en&ei=iGjlTp7qL8i6hAf989XPAQ&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CDgQ6AEwAA#v=onepage&q=deep%20purple%20-%20ritchie%20blackmore%20grandmother&f=false. ”Blackmore has stated; "It was a song my grandmother used to play on the piano."” 
17. ^ Rock Formations: Categorical Answers to How Band Names Were Formed p.53. Cidermill Books. Retrieved 29 April 2011
18. ^ Tyler, Kieron On The Roundabout With Deep Purple Retrieved 29 April 2011
19. ^ Thompson, Dave (2004). "Smoke on the Water: The Deep Purple Story" pp.41-42. ECW Press. Retrieved 19 February 2012
20. ^ Wivatt (1988), s. 122
21. ^ [a b] Miles, Barry (2009) The British Invasion: The Music, the Times, the Era p.264. Sterling Publishing Company, Inc., 2009
22. ^ The RPM 100: Deep Purple Library and Archives Canada. Retrieved 12 November 2011
23. ^ Thompson, Dave (2004). "Smoke on the Water: The Deep Purple Story" p.324. ECW Press
24. ^ Joel Whitburn (2007). "The Billboard Albums: Includes Every Album That Made the Billboard 200 Chart". p.227. Record Research Inc., 2007
25. ^ Anasontzis, George. ”Rockpages.gr interview with Nick Simper”. Rockpages. http://www.rockpages.gr/detailspage.aspx?id=4459&type=1&lang=EN. Läst 25 augusti 2010. 
26. ^ Bloom, Jerry (2008). "Black Knight: Ritchie Blackmore" p.128. Omnibus Press, 2008
27. ^ ”Deep Purple UK chart stats”. ChartStats.com. Arkiverad från originalet den 2012-07-23. http://archive.is/m1kT. Läst 24 december 2011. 
28. ^ Steven Rosen (1975). ”Ritchie Blackmore Interview: Deep Purple, Rainbow and Dio”. Guitar International. http://guitarinternational.com/2010/09/14/ritchie-blackmore-the-rainbow-interview/. 
29. ^ ”A Highway Star: Deep Purple's Roger Glover Interviewed”. The Quietus. 20 January 2011. http://thequietus.com/articles/05569-deep-purple-interview. 
30. ^ [a b c] ”Chart Stats - Deep Purple”. chartstats.com. Arkiverad från originalet den 2012-07-23. http://archive.is/m1kT. Läst 27 mars 2009. 
31. ^ (DVD) Classic Albums - Deep Purple - Machine Head, Eagle Rock Entertainment, 2002
32. ^ Deep Purple release 'Machine Head' BBC. Retrieved 19 October 2011
33. ^ Billboard - Machine Head Allmusic. Retrieved 12 November 2011
34. ^ "Readers' Poll: The 10 Best Live Albums of All Time". Rolling Stone. Retrieved 22 November 2012
35. ^ "Smoke on the Water: The Deep Purple Story". p.154.
36. ^ ”RIAA Gold & Platinum database”. http://www.riaa.com/goldandplatinumdata.php?resultpage=1&table=SEARCH_RESULTS&action=&title=&artist=deep%20purple&format=&debutLP=&category=&sex=&releaseDate=&requestNo=&type=&level=&label=&company=&certificationDate=&awardDescription=&catalogNo=&aSex=&rec_id=&charField=&gold=&platinum=&multiPlat=&level2=&certDate=&album=&id=&after=&before=&startMonth=1&endMonth=1&startYear=1958&endYear=2009&sort=Artist&perPage=25. Läst 19 februari 2009. 
37. ^ Deep Purple: The Interview. Interview picture disc, 1984, Mercury Records.
38. ^ Peter Buckley (2003). The rough guide to rock p.279. Rough Guides. Retrieved 1 March 2012
39. ^ Mike Clifford, Pete Frame (1992). "The Harmony illustrated encyclopedia of rock" p.41. Harmony Books. Retrieved 1 March 2012
40. ^ Whitburn, Joel (2008). "Joel Whitburn's top pop singles 1955-2006" p.227. Record Research
41. ^ Liner notes for the 30th anniversary edition of Burn.
42. ^ [a b c] ”Van der Lee, Matthijs. ''Burn'' review at”. Sputnikmusic.com. 15 October 2009. http://www.sputnikmusic.com/album.php?albumid=6690. Läst 7 november 2010. 
43. ^ ”The Glenn Hughes Interview”. Vintage Rock.com. http://www.vintagerock.com/index.php?option=com_content&id=46. Läst 29 oktober 2011. 
44. ^ "Smoke on the Water: The Deep Purple Story". p.158.
45. ^ "History" track on the "Deep Purple: History and Hits" DVD.
46. ^ Mike Jefferson (1 April 2009). ”Deep Purple - Stormbringer”. Coffeerooms on Music. http://www.coffeerooms.com/onmusic/2009/04/deep-purple-stormbringer.html. 
47. ^ Steven Rosen (1975). ”Ritchie Blackmore Interview”. Guitar International. http://guitarinternational.com/2010/09/14/ritchie-blackmore-the-rainbow-interview/. 
48. ^ Thompson, Dave (2004). "Smoke on the Water: The Deep Purple Story" pp.179-180.
49. ^ Deep Purple Appreciation Society (28 June 1975). ”1975 Tommy Bolin interview”. Deep-purple.net. http://www.deep-purple.net/interviews/tommy-bolin.htm. Läst 7 november 2010. 
50. ^ [a b] Nick Talevski (2006). Knocking on Heaven's Door: Rock Obituaries p.42-43. Omnibus Press, 2006
51. ^ Smoke on the Water: The Deep Purple Story p.191. Retrieved 23 October 2011
52. ^ Hartmut Kreckel (1998). ”ROD EVANS: The Dark Side of the Music Industry”. Captain Beyond website. http://tinpan.fortunecity.com/aprilskies/65/dp1980.html. 
53. ^ ”allmusic ((( Deep Purple > Charts & Awards > Billboard Albums )))”. allmusic.com. http://www.allmusic.com/artist/deep-purple-p4061. Läst 27 mars 2009. 
54. ^ ”Jon Lord Interview at www.thehighwaystar.com”. Thehighwaystar.com. 12 February 1968. http://www.thehighwaystar.com/interviews/lord/jl19890100.html. Läst 23 oktober 2011. 
55. ^ ”Knebworth House - Rock Concerts”. KnebworthHouse.com.. http://www.knebworthhouse.com/rock/rockconcerts.htm. Läst 23 oktober 2011. 
56. ^ ”Interview: Jimi Jamison”. aor.nu. http://www.aor.nu/index.php?option=com_content&task=view&id=70&Itemid=108. Läst 15 december 2010. 
57. ^ ”25 Years of Deep Purple The Battle Rages On...:Interview with Jon Lord”. pictured within.com. http://www.picturedwithin.com/interviews/tbro_int.html. Läst 15 december 2010. 
58. ^ Dave Thompson (2004). Smoke on the Water: The Deep Purple Story. Sid. 259 
59. ^ ”Interviews - Gillan, Ian”. Rockpages.gr. http://www.rockpages.gr/detailspage.aspx?id=1453&type=1&lang=EN. Läst 7 april 2009. 
60. ^ Gillan, Ian; Cohen, David (1993). ”Chapter 14”. Child In Time : The Life Story of the Singer from Deep Purple. Smith Gryphon Limited. ISBN 1-85685-048-X 
61. ^ Daniel Bukszpan, Ronnie James Dio (2003).The Encyclopedia of Heavy Metal p.56. Barnes & Noble Publishing. Retrieved 1 March 2012
62. ^ GARRY SHARPE-YOUNG (10 November 2005). ”Roger Glover interview”. Rockdetector. http://web.archive.org/web/20060209140852/http://www.rockdetector.com/interviews/artist,2377.sm?id=70. 
63. ^ ”ROTD sales in the USA and UK”. thehighwaystar.com. 10 November 2005. http://web.archive.org/web/20051231053116/http://www.thehighwaystar.com/news/. 
64. ^ Deep Purple live album withdrawn BBC News. Retrieved 2 March 2012
65. ^ Matt Wardlaw (3 June 2011). ”Deep Purple’s Roger Glover Says Band Disagrees on the Importance of Recording New Albums”. Contactmusic.com. http://ultimateclassicrock.com/deep-purple-new-album-disagreement/. 
66. ^ ”GLENN HUGHES Up For DEEP PURPLE Mk. III Reunion”. blabbermouth.net. 2 May 2011. http://www.roadrunnerrecords.com/blabbermouth.net/news.aspx?mode=Article&newsitemID=157546. 
67. ^ ”DEEP PURPLE To Release New Studio Album Next Year”. Blabbermouth.net. 22 January 2012. http://www.blabbermouth.net/news.aspx?mode=Article&newsitemID=168624. 
68. ^ Mathieu Pinard (13 April 2012). ”Album producer chosen?”. Darker Than Blue. http://darkerthanblue.wordpress.com/2012/04/13/album-producer-chosen/. 
69. ^ "Jon Lord, founder of Deep Purple, dies aged 71". BBC News. Retrieved 16 July 2012
70. ^ "Deep Purple founder Jon Lord dies of pulmonary embolism aged 71". Daily Mail. Retrieved 16 July 2012
71. ^ Deep Purple Keyboardist Jon Lord Dead at 71. Rolling Stone. Retrieved 16 July 2012

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Deep Purple.
  Bilder & media
• Officiell webbplats
• The Highway Star - allt om Deep Purple
• Classic Deep Purple 1970-1974
• Glenn Hughes officiella webbplats
• Svensk intervju med Ian Paice i Drummer's Digest

Licenstexten är tillgänglig under "Creative Commons Attribution/Share Alike Licens". Ytterligare villkor kan tillkomma. Se Creative Commons hemsida för mer detaljer. Orignalförfattare till texten ovan.