Primavera Sound 2013 - dag 1

Så är det äntligen dags – Primavera Sound 2013 är här!

Wild Nothing

Så är det äntligen dags – Primavera Sound 2013 är här! Den första spelningen är Wild Nothing som spelar på Heineken-scenen, den största scenen på området. Scenen ligger precis vid den blåsiga strandkanten och idag är det riktigt blåsigt – vågorna är enorma, vilket påverkar ljudet. Alla låtar får ett nytt sound och scenen känns lite för stor. Men Jack Tatum och hans band spelar riktigt bra. De blandar material från fjolårets Nocturne och årets Empty Estate med äldre material. Hipster-fansen sjunger med, dansar i sina kavajer och seglarskor och verkar inte bry sig om vinden. Det är en bra start på en fantastisk festivalhelg.

Primavera Sound har ett unikt program som är baserat på deras smarta samarbete med trendsättande kollegor som ATP, Vice och Pitchfork. Om du besöker festivalen kan du vara säker på att få se något helt nytt OCH flera gamla favoritband. I år finns både äldre band som Blur, The Jesus and Mary Chain, My Bloody Valentine och Dinosaur Jr. såväl som heta nykomlingar som Metz, Merchandise och Cayucas på programmet.

Savages

Ett av årets mest omtalade band är postpunkbandet Savages från London. De släppte sitt album Silence Yourself på Matador Records i maj och spelar för oss lite senare på Pitchfork-scenen. Medan vinden mojnar och solen tar sig fram igen blir musiken allt mörkare och råare. Den franska sångerskan Jehnny Beth (nytt namn efter långa diskussioner med gitarristen Gemma, hennes ursprungliga namn var Camille Berthomier) dansar som en återuppstånden Ian Curtis och hennes röst påminner om sångaren i Jefferson Airplane och en ung Patti Smith. Det kanske låter konstigt, men det passar bra ihop med den energiska postpunkens sound från tidigt 80-tal.
Eftersom alla fyra tjejerna i bandet har på sig mörka kläder och allt scenljus kommer bakifrån får man snabbt bilden klar för sig. Det är lysande, och kvällen ger en fantastisk inramning för spelningen som är baserad på mycket attityd, feedback och förvrängning. Vi älskar det! Glöm inte att kolla upp deras europeiska turnédatum i sommar. Några av deras USA-spelningar är redan utsålda. Den här gången gör du rätt i att tro på hypen.

Tame Impala

Efter att vi ätit några billiga festival-quesadillas får vi se våra fyra favoriter i Tame Impala. Bandet består av Kevin Parker, Dom Simper och Jay Watson. De här håriga killarna har turnerat länge nu och verkar väldigt bekväma på scenen här i Barcelona. Vi sällar oss till den stora massan. De neo-psykadeliska melodierna går väl ihop med de hypnotiska projektionerna och den rosa solnedgången. Det är skönt och rytmiskt. De ger allt, med flanger- och faspedaler. Man kan inte hjälpa det, man bara måste dansa till de här perfekta poplåtarna.

Jessie Ware

Vi får stå 40 minuter i kö i för att köpa cava så vi är lite sena, men det kan det vara värt. Och efter att vi även hunnit tampas med några snubbar som ansåg att J. Mascis är Indiens gud kom vi överens om att det definitivt var värt det.

J ser ut som om hon står på röda mattan och jag älskar det. Trots att hon spelar på en av Primaveras minsta scener (hallå organisatörer – misstag här!) beter hon sig ändå som Kate Middleton, vilket är perfekt för den här publiken som avgudar henne oavsett. Hon ÄR utan tvekan årets Whitney Houston. Men hon går fram och tillbaka och flirtar med såväl Alicia Keys-fans som selfie-besatta Florence and the Machine-fans.

När hon får trummisen att sjunga med blir publiken som tokiga och dansar allt vildare; en tjej sparkar ner min cava på golvet, men jag är ändå lika glad. Och jag kommer att vara glad över att kunna berätta för mina barnbarn att jag såg Jessie Ware på en liten scen för mycket, mycket, mycket länge sedan.

Menomena

Så jag hörde en fenomenal låt med Menomena och blev smått förälskad. Jag såg verkligen fram emot att se dem vid Medelhavet, men nej, de spelade aldrig låten. Och ingenting hände. Alls.

Helt plötsligt känns det som om jag är på en karaokebar i Mumbai. Ljudet låter konstigt. Sångaren verkar vilja vara någon annanstans, men någon (hans grabbgäng) har tvingat honom att vara här. Någon ger honom en saxofon och han vet inte hur man använder den, men han kommer ihåg “The Love of Music” och släpper loss.

Bandet repeterar frasen “All This Beauty” men ingen sjunger med. Bara jag. Jag försöker komma ihåg all den skönhet jag upplevde när jag hörde Menomena för första gången. Människor börjar gå efter halva spelningen, men jag stannar kvar. Vi är en grupp människor som har en sak gemensamt – vi älskar EN specifik Menomena-låt. Jättemycket. Vi vill alla att de ska spela den, men det gör de inte, så vi sätter oss ner med brustna hjärtan och stirrar ut över havet. Hallå mörker!

Kvällen avslutas med John Talabot som levererar sina beats likt vackra diamanter åt en stor dansande massa. Innan det njöt vi av en fantastisk konsert med Fuck Buttons som balanserar på gränsen mellan gammalt och nytt – det är en upplevelse att minnas. För både öron och ögon. Deras visuella effekter är imponerande och går i takt med musikens tempo. Publiken blir som galna av den här briljanta spelningen. Den första dagen av Primavera Sounds är över. Det var verkligen en helt otrolig upplevelse.

Tisdag, 28. Maj 2013